Konsten att ta ut glädjen i förskott

Doris har någonting som de flesta av oss andra saknar, nämligen den fantastiska förmågan att ta ut glädjen i förskott. Vi andra målar upp scenario med alternativa bromsar och orosmoln.

Vi gör allt för att förbereda oss för vad som komma skall och ju mer vi behandlar det inne på Hjärnkontoret ju krångligare blir det och vi förmodar att detta kanske bara blir halvkul. Doris däremot frotterar sig och fnittrar sig fram genom att ta ut glädjen i förskott. Hon missar inte en chans och när hon har något framför sig som hon verkligen ser fram emot har hon skrattat lyckligt i en hel vecka. Hon tisslat och tasslat med sitt för oss osynliga sällskap, gjort vilda planer och släppt ut sitt bubbel som en flygande champagne kork. Hon har påmint oss minst 5 gånger om dagen att på fredag minsann, då smäller det. Jag suckar och tycker att hon tjatar lite väl mycket eller är det kanske bara för att jag inte har den ljuvliga talangen själv att fnittra mig hela vägen fram till ett stort äventyr. Redan nu så har hon fått ut massor av glädje ur kommande fredag så om det mot förmodan skulle bli inställt så har hon verkligen njutit hela vägen fram.  Jag står bredvid och känner litet uns avundsjuka men absolut ingen missunnsamhet.

Nä, om jag känner efter är jag mest glad för att jag får lov att vara med på ett hörn och se och uppleva den lycka som varar på samma höga nivå i så lång tid.

Få förunnat!