It’s Monday today! (Kraften och alla suveräna användningsområde för TAKK)
Varje måndag så pratar vi engelska. Inte försöker, nej vi pratar engelska och när vi glömmer bort det påminner vi oss och går in på engelskan igen. Så här, genom att hela tiden trilla in på det så blir det konsekvent. Inte särskilt bekvämt men konsekvent. Saker och ting kan inte alltid vara bekväma för då utmanas man aldrig. Engelska känns ju som om det är ganska nödvändigt att kunna. Även Doris behöver lära sig engelska.
Doris är en väldigt verbal tjej . Hon kan utrycka sig och förklara det mesta och svänger sig med synonymer som långt ifrån alla ungar har förmåga till. Det är verkligen imponerande om jag får säga det själv. Hennes språk är ofta rikare och mer varierat än andra jämnåriga.
När man får ett barn med ds får man reda på att det är ganska stor sannolikhet att det kommer att bli problem med språkutvecklingen och därför rekommenderas vi föräldrar att börja med TAKK så fort som möjligt. Doris pappa och jag slängde alla hämningar och tecknade som galningar långt innan vi trodde att hon såg oss överhuvudtaget. På så sätt blev det också en självklarhet för oss föräldrar. Det handlar nämligen om att säkra sig om att barnet får ett språk. Om inte i munnen så i händerna och så småningom på pränt. Ju fler vägar in i språket ju bättre. Här är det vi runt omkring som helt enkelt måste förstå att det är vårt ansvar att erbjuda detta. Hur dum man än känner sig så är det för allas vår skull som vi tecknar. För att förstå och bli förstådd.
I förskolan är det väldigt många pedagoger som har utbildning i TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) men jag är inte helt säker på att alla vet vilket fantastiskt redskap det är och här tänker jag på alla barn. Språkutvecklingen kanske inte är helt självklar hos alla och kanske det skulle kunna vara ett enormt stöd för barn som har det tufft med språket, vare sig det är pga språkstörning eller om man inte har med sig det svenska språket än. En annan tjusig fördel är att kunna förmedla det man vill i hög ljudnivå utan att höja rösten, genom fönstret och på långt avstånd. Häpp! Det fantastiska med TAKK är att du faktiskt kan lägga det som ett kroppsspråk. Ja, det kräver framförallt mod och lite ansträngning men varför inte utmana sig själv och omgivning med att faktiskt prova. Utöka ordförrådet efterhand och såsmåningom har du en gåva att ge.
Vi tecknade som galningar i många år. Doris erbjöds språk i öra, mun och hand. Så småningom så blev det också i skrift. Ju fler ingångar ju större möjligheter för Doris . Efterhand blev kommunikationen med Doris så rapp att vi inte hängde med och hon hade inte tid att vänta. Då använde vi istället tecken till nyinlärning. Nya begrepp i skolan som helt enkelt behövde teckensättas för att bli mer lättbegripliga.
När det kommer till engelska är frågan vad som är viktigt? Är det viktigt att Doris kan stava på engelska? Nja, om det nu är så tjorvigt så är det kanske bättre att lägga tiden och energin på att använda sin engelska. Att springa omkring och peka på föremål och försöka plugga in olika glosor känns i vårt familjeliv ganska tidsödande och stelbent men att däremot passa på att prata och sjunga på engelska är en annan grej. Att pladdra på som jag gör borde kanske skulle vara för svårt men om man sätter tecken till blir det hela synnerligen begripligt för Doris. (Eftersom vi runt Doris har arbetat med Karlstadmodellen och ett alldeles strålande handledarskap av Språkom var naturligtvis tecken ett alldeles självklart redskap)
Varför på måndagar undrar du kanske? Jo, det var så här att Doris simtränade bla på just måndagar vilket var en fast företeelse där ord och situation upprepades vecka efter vecka. Doris och jag blev visserligen tvungna att bjussa övriga föräldrar och barn på spektaklet men jag hoppades ändå på att locka andra vuxna till att studsa ur sin bekvämlighetszon. Jaha, vad tycker då Doris? Som alla andra barn anser hon naturligtvis att jag bara är pinsam. Men eftersom jag tecknar så förstår hon allt och hon svarar till en början på svenska men sedan går det över till engelska. Hon nappar liksom på betet och vill gärna visa vad hon kan. Tecknen är helt enkelt genialiska!
Här är det vi runt omkring som faktiskt måste förstå att det är vårt ansvar att erbjuda detta. Hur dum man än känner sig så är det för allas vår skull som vi tecknar. För att förstå och bli förstådd.
Kanske Doris inte blir så bra på att läsa och skriva engelska men jag satsar på att hon blir en utmärkt kommunikatör. Ja, jo man tappar ju lite som seriös vuxen men det var ju inte för de andra föräldrarnas eller deras barns skull jag tjatade på engelska varje måndag då hon skulle simma utan det var för Doris skull. Mycket välinvesterad tid och energi.
Länkar till synnerligen bra teckenappar