När man för en gångs skull inte är ute och seglar.

Det är sommar och jag tror att för de flesta av oss funkisföräldrar är det svårt att komma på aktiviteter. Det är inte helt självklart att våra barn har förmågan att aktivera sig själva. Det är inte bara att trilla in till grannarna och leka, det är inte bara att anmäla barnet på en aktivitet och tro att det ska funka som det gör med andra barn. Anledningarna kan vara många men ofta är det så att barnet har begränsningar och brist på konsekvenstänk vilket gör att de hela tiden behöver stöttning i allt från fysiska till sociala sammanhang. De passar inte in i det normala samhället. Som förälder kanske man står med dåligt samvete för att fantasin inte räcker till för att skapa ett sammanhang som är meningsfullt. Det är mycket som ska klaffa. För det första så måste intresse finnas för att överhuvudtaget få till det, logistiken måste fungera, att vi föräldrar känner oss trygga med situationen och sist men allra viktigast så krävs en inkluderande attityd och självklarhet från ledare och instruktörer.

Eldsjälar finns! Doris haft nöjet att simma med en av dessa fantastiska eldsjälar under flera år. Den mannens coolhet och just attityd är och har varit ett enormt stöd genom åren. Doris har simmat och visst, hon har också klagat men att ha en tränare som är inkluderande och tror på en är av yttersta vikt. Den här snubben har inte lagt så enormt stor vikt vid att ha en perfekt crawlteknik utan snarare sett att det är själva simmandet som är det viktiga och dessutom hela tiden understrukit hur viktigt det är att kunna simma för att undvika drunkningsolyckor. Helt klart en människa som har sina prioriteringar klara. Han har byggt upp trygghet i vattnet. Inte bara för våra barn som är speciella utan även för deras syskon och föräldrar som också varit med i plurret under flera år och både skapat och själva erhållit säkerhet och trygghet i vattnet.

Som förälder till barn med funktionsvariation, och i Doris fall Downs syndrom med allt vad det nu innebär för henne, är det inte alltid man känner sig trygg med situationen. Doris har problem att se konsekvenser, att hålla balansen och har kraftigt nedsatt syn bla annat pga av nystagmus. Å andra sidan är hennes hörsel och känsel extremt välutvecklade. Dessutom har hon en social intelligens och kompetens samt humor som få kan mäta sig med.

Båda våra grabbar har seglat på somrarna och vi har frågat Doris många gånger om det inte vore värt att testa, men först i fjol sa hon ja, testade och blev förvånande nog hooked. I år går hon på seglarskola vid namn SS Delfinen och hon fullkomligt älskar det. En vecka på förmiddagen och nästa vecka på eftermiddagen. Vad är det som gör att det funkar då? Jo, det är den självklarhet som klubben och dess unga ledare har. Det här gänget har gått in med liv och lust för att skapa stimulerande och utvecklande veckor för barn som ska lära sig segla och de har verkligen lyckats och mitt i gänget var Doris med hela sin personlighet. Jo, för hon är lite speciell i sammanhanget där hon visar med hela sitt jag en spontanitet och glädje. Hennes filterfria framfart är både inspirerande och här är hon en fin förebild för de andra eleverna. När Doris kom dit första dagen fanns redan bekanta ansikten blan ledarna och återseendet var oerhört kärt och redan andra dagen var hon ute och seglade på havet hela förmiddagen tillsammans med två av instruktörerna. Lyckan var total! Extra stöttning har krävts och har lösts genom att ha några fler ungdomar till bland ledarna. Alla har varit lika goa och välkomnande. Vilken succé och vilket fantastiskt engagemang. Doris hade gärna seglat ett par veckor till men hon återkommer nästa år i stället och hon gläder sig redan. Och det bästa av allt var att vi föräldrar kände oss helt trygga med att lämna henne där. Hon var så redo och instruktörer och ledare var så proffsiga. Allt bara funkade.

Och du, hon kan ju simma!