Skumtomtedilemma

Jag bakar och och bakar och bakar. Jaha? Och varför då? Jo, det är december månad och runt varje hörn står en liten pedagog, simtränare eller musiklärare och fiskar upp skumtomte efter skumtomte. När tomtarna tar slut tar pepparkakorna vid. Jag och så många med mig tycker det är svårt att be ungarna låta bli därför gäller det att vara framme i skorna. Du kanske tänker att detta är ett löjligt problem men hör här.

Det som jag tänkt mycket på är alla dessa tillfällen som tas för att bjuda på pepparkakor och skumtomtar. Tillverkarna av detta måste verkligen skära guld eftersom denna konsumtion startar vad i alla fall jag upplever, tidigare och tidigare. Lite som att man reagerar på att årets olika fokus och milstolpar ligger upplagda på varje högtid eller kommersiellt jippo.

Knappt hinner man plocka ner granen förrän det trycks på om att man ska köpa fastlagsbullar, våfflor eller chokladhjärtan. Jag tycker det är fint att fira men kanske vi skulle försöka fira på ett annat sätt. Att inte ta varenda lilla tillfälle att dela ut godis och kakor till framförallt barn. Vår familj tog beslutet om att en dag i månaden var faktiskt rimligt att ”äta som folk” med allt vad det nu innebär från mackor till frukost, pasta och falukorv till lunch, kanelbullar till fika, lite folkligt snask som skumtomtar och tex till en vanlig jäkla capriciosa hämtad på närmsta pizzeria i sällskap av en folköl eller läsk utåt kvällen.

Något som jag har upptäckt efterhand är att det faktiskt inte är vänner och bekanta som är kruxet här utan de vet hur vi tänker och har förstått vårt syfte att helt enkelt hålla balansen och försöka att må så bra som möjligt. Nä, problemet för vår familj ligger faktiskt i den värld där man inte tror. Nämligen i de sammanhangen där det är flera olika vuxna involverade och man ska fira allt från avslutningar till advent, lucia, tävlingar och konserter består firandet i lång tid innan jul av skumtomtar och pepparkakor.

Jag tror inte gemene man tycker att detta är så farligt men eftersom jag bakar som en galning för att hitta saker som mina barn kan ha med sig vid alla dessa tillfällen och som de tycker är tio gånger läckrare än just skumtomtar och pepparkakor har jag fattat hur ofta det är. Jag vill att man hittar något annat för att fira och jag menar att vår norm har blivit helt skev. Vi vuxna har tydligen inte fantasi nog att komma upp med något bättre sätt. När man faktiskt tittar på alla dessa tillfällen tänker jag att både ungar och vuxna måste ju bli helt blasé. Fast det är klart, för den vuxne är det bara här och nu eftersom detta är myset eller avslutningen med just mig som lärare eller ledare eller med just denna gruppen.

Backa ett par steg och tänk efter. Hur festligt är det?

Är jag taskig? Nja jag vet inte riktig. Jag vill åtminstone att vi vuxna försöker se på helheten och inte bara ser vår egen insats som mysfaktorshöjare med hjälp av små sega tomteliknande prylar som inte ger något annat än en tillfällig sockerkick.

Ps Recept på dessa stiliga kakor hittas här