Det där med barnen och maten!

 

Här blir det krångligt för många. Det bjuds så många tillfällen då det ska mysas och bjussas. I detta kan det kännas helt hopplöst att försöka göra en förändring kring kost och livsstil. Som förälder ska man handskas med kompissituationer som tex övernattningar, bedårande vänner och släktingar som bara menar väl, det konstanta ”unnandet” som det ligger så mycket fokus kring och skolan. Ja, skolan, undrar ni kanske? Jag vet inte riktigt hur det är överallt, men min erfarenhet säger mig att så fort det närmar sig lov och högtider, så kommer bullar, våfflor pepparkakor och godis fram. Det gäller inför alla avslutningar, uppstarter och andra festligheter. Totalen för ett barn blir helt enkelt väldigt mycket. Lägger man sedan till övernattningen med glass och godis till filmen, fikan hos mormor och morfar, småkakorna som bilförsäljaren bjuder på osv osv plus den dagen då vi som familj väljer att ” äta som folk” så spelar det ingen roll hur mycket du än gör för att sanera kosten. Problemet kvarstår och förändringen uteblir. När man väl börjat uppmärksamma alla dessa tillfällen blir man ganska mörkrädd. Därför har vår familj tagit väldigt markant ställning i detta problem. Det är en tuff och krävande och de flesta tycker förmodligen inte att vi är ”riktigt kloka” men vinsten är att ungarna är harmoniska, pigga och mår så mycket bättre. De stora skillnaderna som vi hittills upplevt har jag skrivit mer om här Och här som gästbloggare hos 4health by Anna Sparre

 

Tips kring lite krångligheter som rör barnen och deras omgivning

·       Berätta för alla om ert syfte och varför varje gång maten kommer på tapeten. Man kanske blir förstådd på första gången men det är långt ifrån en garanti.

 

·       Maten är sällan ett större problem, eftersom det är ganska lätt att välja till och från saker, men när det gäller alla hyggeprojekt med tex glass, kakor och snask så skicka med barnen i alternativ stället. Vet man bara så är det lätt att packa en liten fika för att helt enkelt undvika tvivel.

 

 

·       Tala om det som en självklarhet. Är du övertygad så vill andra också förstå. Alla kan göra detta, men det kanske inte är lika lätt för alla så därför tänker jag att någon måste visa att det går och varför skulle inte det kunna vara du och din familj?

 

·       Hur håller man sitt barn på banan? Den är svår och utdragen. Våra egna barn har slirat, speciellt den äldste men han är 18 idag och vi pratar jättemycket om hälsa. Han vet den stora skillnaden men har svårt att motstå i frestelsen i situationer som tex läger. Vår minste har också slirat någon gång men på honom märks det direkt. Tex kan han tycka att det varit svårt att låta bli pasta någon gång i skolan.  Men det märks direkt och han tycker inte att det är värt den emotionella åkturen han hamnar i av kolhydratskjutsen. Tack och lov!

 

 

·       Var konsekvent! Jag kan inte nog understryka det. Här krävs det en hel del mod och motståndskraft men om man inte håller ut förändras heller inte familjens norm.

 

Vi gör vad vi kan för att våra barn inte ska hamna i sockerfällan. Det lagas en hel del mat hos oss och vi skickar med barnen egna godis-  och kakalternativ. Det är en kraftansträngning men vi kan omöjligt förändra något om vi inte tar fighten. Ta fighten i dag så kanske slipper du imorgon!


Föregående
Föregående

Downs syndrom och hypotyreos

Nästa
Nästa

Karlstadmodellen och vikten av nätverk. Del tre